Viltspår
 

 Allmänt

Introduktion  

Viltspår innebär att du går ett spår - släpandes exempelvis på en rådjursklöv och samtidigt droppar blod från en flaska eller käpp. I ena handen håller du ett snöre med klöven från rådjuret. I din andra hand håller du en petflaska eller en spårläggarkäpp som består av ett plaströr som fylls med blod, och varje gång man trycker den i marken släpper en ventil ut några bloddroppar. Använder du en flaska ska vara ett litet hål i korken så att det inte rinner för mycket blod på en gång ur flaskan. 

Har du en spårläggarkäpp är den gjord för att det ska komma lagom mängd blod vid spårläggning. En annan metod är att använda en så kallad stämpelkäpp. Det är helt enkelt en käpp som man sätter en disksvamp på, 2 x 2 cm är lagom storlek. Svampen doppar man då och då  i blod. 

 Bloda lite extra mycket där du lägger starten på spåret, du ska tydligt kunna se blodet som du lägger i starten. Brukar även skrapa ett "streck" i marken med skon.  Då ser du vart du ska starta spåret för hunden när det är dags att gå det. Du kan också sätta en snitsel vid spårstarten så vet du vart du ska börja gå det utan att behöva leta. 

Om man vill kan man också sätta snitslar där man gör vinklar på ett spår. Ta ca 50 cm märkband (finns att köpa bl a på Jula) och en klädnypa att fästa snitseln med. Eller också tittar du efter kännetecken i naturen när du lägger en vinkel. T ex en sten, ett snett träd, eller en myrstack. Detta knep kan vara bra när du börjar spåra med din hund.

Efterhand lär du dig att läsa din hund och ha en uppfattning om hur "spårsäker" den är. En del individer är känsliga för andra dofter t ex om ett rådjur korsat spåret. Då kan en oerfaren hund följa det spåret istället.  Vet du då vart spåret går kan du påvisa det på nytt. På sikt så behövs inga snitslar, när hunden fått kläm på uppgiften så litar man på sin hund. Deras näsa är fantastisk!

För en nybörjarhund räcker det med ett ca 30 meter långt rakt spår, efter hand när du gått flera spår ökar du på längden och lägger även till en vinkel. När du lägger spåret är det lagom för en nybörjarhund att droppa en droppe varje gång du sätter ned högerbenet, ha även flaskan på högersidan och böj dig ned vid droppandet så slipper du skvätta ned kläderna. Med käpp stämplar du varje gång ditt högerben sätts ned när du går. I spårslutet kan du också droppa lite extra blod där du lägger klöven. Knyt fast snöret i en gren, klöven ska ligga på marken. Gå inte tillbaka i spåret, utan ta en U-sväng på vägen tillbaka och korsa inte ditt nylagda spår. Låt sedan spåret vila en timme innan du går det med din hund. 

När ni ska gå spåret sätt på hunden spårselen med spårlinan, gå fram till spårstart och välj ett kommando som du sedan återkommande använder. Jag brukar säga " ta spåret". Låt hunden nosa av blodet och släpp efter linan 4- 5 meter när hunden tagit sig an spåret.
 
En engelsk springer spaniel kan söka "yvigt" och gå i sicksack till höger och till vänster om spåret. 
Här får man läsa sin hund och se när den följer spåret. Väderleken kan också påverka hur hunden
följer spåret. Blåser det mycket har doften av blodet också spridit sig bredare än om det är vindstilla väder och hunden kommer troligtvis göra större lovar ut från spårkärnan. Det finns inget rätt eller fel i hur hunden tar sig an spåret, det viktiga är att den följer det om det så är "rakt" eller "yvigt".

Märker man att hunden kommer bort från spåret kan man stanna och stå still, då brukar hunden hitta tillbaka. Har hunden spåret men inte vill gå framåt kan föraren efter en stund börja gå lite på stället, det kan fungera för att få hunden att fortsätta framåt.

När hunden kommit fram till spårslutet är det viktigt att belöna, din hund har ju hittat en skatt!!
Något riktigt gott belöningsgodis som hunden älskar och klappar, lek, glada tillrop från föraren. 
I början kanske inte din hund vill bära klöven, belöna att hunden hittat klöven! En del hundar markerar endast med en blick att de funnit klöven, andra går fram och nosar och en del tar klöven och bär den mycket stolt. Har hunden klöven i munnen, tvinga den inte att släppa utan låt den bära den en stund. Kasta lite godis en bit ifrån klöven var noga med att hunden ser att du gör detta. Ta klöven diskret när hunden tuggar i sig godiset och lägg undan den i fickan eller i ryggsäcken.

Troligtvis kommer du och din hund oftast gå klockrena spår från start till slut. Men ibland kan det gå trögt och inte alltid perfekt. Variera aktiviteter och spåra inte alltför ofta. Träna på olika platser och gör uppehåll emellanåt för att hålla motivationen uppe. Ibland kan man göra enklare spår om man gått för fort fram. Andra hundar tycker om större utmaningar för att tycka det är roligt. Detta beror helt och hållet på individen. 

När man spårat ett tag kan man ta större avstånd emellan bloddropparna, lägga flera vinklar och låta spåret ligga några timmar samt introducera en ny klöv. Jag brukar ta en älgklöv som jag presenterar och sedan lägger spår med. En del använder vildsvinsklövar, dessa kan det vara en invänjningstid på för en del hundar innan de vill spåra och bära dem. Hunden kommer behöva god kondition för att orka hålla koncentrationen och tempot ju mer avancerade viltspåren blir. 

Tänk på att:
Be markägare och jakträttsinnehavare om lov innan du lägger spår på marken.
Skaffa en bra och bekväm spårsele till hunden och 
en spårlina vars längd inte får överstiga 10 meter (vid start på viltspårprov)
Avståndet mellan hunden och förarens fattning på linan bör vara minst 5 meter.
 

I välsorterade zoo-butiker finns blod i pulverform. Det är steriliserat och kan röras ut i hett kranvatten och sedan användas för viltspår.
Klöven som sätts fast i ett snöre och släpas längs spåret tills den knyts fast vid spårslutet, går att köpa i välsorterade djuraffärer eller från jägare.

Viltspårprov 

På ett viltspårprov bedöms hundens lämplighet vid eftersök på skadat och dött vilt. Alla jakthundsklubbar inom SKK kan arrangera viltspårprov och proven är öppna för alla raser, och även för oregistrerade hundar som innehar tävlingslicens.

På viltspårprov öppet för alla hundraser arrangeras anlagsklass och öppenklass. Registrerade hundar av raser vars specialklubb har ansökt om det, kan erhålla titeln Svensk Viltspårchampion.

Proven görs på artificiella spår som läggs med 2 dl blod och ska vara cirka 600 meter långt. I anlagsklass ska spåret blodas 2-5 timmar före hundens start och i öppenklass ska spåret vara 12-24 timmar. Spåret ska läggas i terräng med normal vilttäthet och som till övervägande del är skogsbevuxen. Vid spårläggningen ska omväxling i terräng eftersträvas, det vill säga spåret läggs över höjder, hyggen, kärr, diken och stigar. Vinklar och bloduppehåll ska finnas i spåret. Det sker även en skottprövning i sista delen av spåret. Hunden ska föras i en spårlina som inte får överstiga 10 meter. Det som bedöms på ett viltspårprov är: spårningsförmåga, arbetstempo, självständighet och skottprövning.

SKK Jakthundkommitté ansvarar i samarbete med SKK jakthundsklubbar för regelverket.

Förtydligande gällande §7 d i regler för viltspårprov

I §7 d, blodläggning på sidan 13 i reglerna för viltspårprov framgår det att vid använning av viltdel från de stora rovdjuren gäller särskilda bestämmelser. Dessa bestämmelser kan du ta del av på Jordbruksverkets webbplats.

Rasspecifika viltspårprov

Utöver proven ovan finns det även två varianter av rasspecifika viltspårprov:

• Elitspårprov för schweisshundar - Svenska Schweisshundklubben
• Praktiskt eftersöksprov - Svenska Schweisshundklubben  
   
  
   Källa: SKK:s hemsida 

Vill du starta på viltspårprov börjar du med att gå ett anlagsprov. 
Hunden ska ha uppnått nio (9) månaders ålder senast den dag den deltar på provet.
Löptik får delta om detta inte stör andra deltagande hundar.

Mer information om viltspår och vart du kan anmäla dig till anlagsprov & viltspårprov hittar du här;

https://www.skk.se/sv/Vara-dokument/Regler--riktlinjer/Regler-for-viltsparprov/

https://ssrk.se/verksamheter/viltsparprov/

https://svenskadreverklubben.se/viltspar/anmalan-viltsp/